jeannaochvilja

Hur kan det komma sig att sådant här alltid händer mig, jag måste vara en av världens mest vimsiga människor. Som jag skrev i går så skulle jag åka ner till Linköping för att fira Lenas doktorering. När jag håller på att ta in hästarna ser jag att klockan är 14:20 och pendeln som jag ska ta går 14:39. På 19 minuter ska jag hinna upp till lägenheten, byta jacka, hämta väskor och hinna in till Bålsta. Omedveten om att min mobilklocka går 4 minuter efter så tror jag fortfarande att jag ska hinna med pendeln när jag kommer in mot parkeringen vid pendelstationen.

Men nej, pendeln hade gått. Med nästa pendel har jag 3 minuter på mig att byta tåg i Stockholm. Jag försöker ringa SJ och boka om min biljett, men det är 20 minuters väntetid och samtalet bryts dessutom två gånger. Min kusin Ylva skulle åka samma tåg så jag ber henne kolla vilket spår jag kommer in på och vilket spår nästa tåg går från och om det kommer att vara möjligt att hinna. När jag står i startgroparna och laddar för att göra en rusning mellan tågen så ringer Ylva och säger att tåget är inställt. Tänk vilken tur för mig! Vi fick istället en timme i Stockholm och kunde i lugn och ro gå och fika.

Väl framme på Nationernas Hus i Linköping så var middagen var jättetrevlig och rolig. Och det var supertrevligt att träffa släkt och vänner igen. Efter middagen blev vi kvar på nationernas hus och sent om sidor åkte vi taxi hem. I morse upptäckte jag att min resväska inte hade följt med mig hem. Jag skrattade lite och tänkte att den har jag väl glömt i taxin. Som tur var så hade jag fått ett visitkort (och en puss) av taxichauffören och kunde ringa honom. Han låg väl och sov vid denna tidiga morgontimme så jag fick tala in ett meddelande på telefonsvararen. Det kunde ju även vara så att jag hade glömt väskan på Nationernas Hus så jag ringde även dit, utan att få något svar.

På morgonen gick vi alla hemma och skojade om min vilsenhet och drog oss till minnes andra gånger då jag glömt eller tappat bort saker, så som bilnyckeln som jag glömde på ett hotell i St: Petersburg så att min kompis från Katrineholm (jag bodde där då) fick komma med en extranyckel. Han kom förstås inte ända till St:Petersburg med nyckeln, men han kom med den till flygplatsen där bilen stod. Jaja. Det var väl inte så farligt med den här väskan tänkte jag tills jag kom på att jag hade hela förra årets bokföring i den. Jag hade tagit med bokföringspärmen för att kunna sitta räkna lite på tågresan. PANIK, PANIK, PANIK!!!!!

Jag fick inte tag på taxikillen och jag fick heller inte tag på någon på Nationrnas Hus. Till slut när jag satt och försökte knåpa ihop ett desperat meddelande så ringde taxikillen upp och han hade väskan i sin bil. Puh, tack och lov!!! Vi möttes upp på stationen i Linköping och väskan överlämnades. När jag kom till pendelstationen i Bålsta och närmade mig bilen ser jag att jag i all brådska hade glömt att slå av ljuset. AAAhhhhh, det fattades bara att bilf-n inte skulle startar efter den här persen. Men jag bytte batteri på den för två dagar sedan och det var nog min räddning.

Ibland ska man ha lite tur