jeannaochvilja

Tjolahopp!!

Jag är i Tyskland i en liten by som heter Borchen som ligger i närheten av Hannover. Här befinner jag mig för att träna för Hubertus Schmidt. Jag kom i mandags och har alltsa tranat nagra dagar redan. Det har kommit önskemal om en blogg, sa jag tanke, varför inte?! Här kommer lite fran de första dagarna:

7/12 2008

Nu har jag äntligen kommit ner till Hubertus Schmidt. Resan har gatt jattebra, förutom lite problem med dackbytet i skane. Eftersom man inte far köra med dubb i  Tyskland och jag hade vinterdäck pa lastbilen sa var jag tvungen att byta till sommardäck i skane. Min snälla pappa kom upp fran Lund för att hjalpa mig med bytet, problemet var att bultarna satt sa förbaskat hart, eftersom varken bultarna eller pappa var beredda att ge sa gjorde verktyget däremellan det... Vi fick vänta till nästa dag och att hitta en däckfirma som byter däck en söndag var inte det lättaste. Men till slut hittade vi en hyvens kille som kunde byta at oss för en billig penning. Detta gjorde att vi blev lite försenade, men vi var ända framme i Borchen vid halv tio pa kvällen. Vilja madde prima efter sina tva första färjeresor och ungefär 150 mil i benen. Hon fick vandra runt en stund men ville mest äta gräs och när hon kom in i boxen störtade hon ner med mulen i halmen och började äta. Hon glänser och gnistrar som en diamant sa jag tror att hon mar bra :)

Dag 1
8/12

Vilja har sovit som en prinsessa, och jag med! Efter nagra fantastiska mackor och lite glühwein pa närmsta kvarterskrog somnade jag gott i lastbilen efter tva dagars körning. Vilja har fatt ga pa promenad pa morgonen. Jag sitter och tittar pa morgonträningen i ridhuset. Hubertus kom vid elvatiden och vi bestämde träning vid tre. Bara under morgonen har jag sett sa manga fina hastar att jag inte kan räkna dem pa en hand. Hubertus rider otroligt mjukt och avslappnat. Han gör byten som är sa lugna och mjuka att man tror att det är gud själv som gör dem. Jag är i och för sig inget stort fan av Gud, jag är däremot ett stort fan av Hubertus Schmidt!!!

Dag 3

Träningen

Träningen igar var helt suverän!!! Det var andra dagens träning och jag kände att jag fick igang en riktigt fin Hubertussving. Hubertussvingen (det är jag som kallar det sa), är när de travar väldigt avslappnat och liksom svingar fram sina framben, ganska höga knän, men de kommer även ut framat med frambenen. Viljas lilla problem är att hon kommer väldigt lätt upp med sina knän men sträcker inte lika lätt ut framat. Hubertus jobbar väldigt metodiskt, först en ganska lang uppvärmning, helt utan press, sen börjar vi med galoppslutor, sedan piruetter, han är väldigt nöjd med Viljas piruetter. Efter det gör vi bytesserierna, byten i vart 4:e, vart 3:e , vartannat och sen varje. Igar blev hon lite för taggad i 2:orna, da gjorde vi nagon piruett emellan och sedan atergick vi, det fungerade väldigt bra. Vi gjorde bara en serie med 1:or och den kändes sa fantastiskt enkel, det bara flöt pa, 6 stycken och det kändes som jag hade kunnat fortsätta i all evighet! Wiiii!!!! Plötsligt kändes det sa lätt att ge hjälperna för det. Tidigare har hon blivit lite stressad och da är det svart att ge hjälperna för byten i varje. Vi övergar sedan till traven och gör öppnor och slutor, sedan gör vi piaffen och passagen och avslutar med nedläggning i trav.

12/12
Övrigt  

Jag och Vilja gar pa langa promenade varje dag. Vi gar upp för en lang backe (bra träning :), da kommer man till en bokskog och har en fantastisk utsikt över lanskapet och längst ner i dalen ligger Hubertus ställe. Idag pa eftermiddagen lade solen sina stralar att vila i dalen och det var nagot sa otroligt vackert, sa de som säger att Tyskland är trakigt, gratt och bara Autobahn, up yours!!!
Vilja är galet förtjust i gräs sa jag later henne beta nere i dalen eftersom graset dar nere fortfarande är knallgrönt.
Jag bor pa ett litet, billigt hotell och har precis fatt flytta till ett rum med kök, perfekt!!! Sen hankar jag mig fram pa knagglig tyska, men det är riktigt kul. När jag var yngre tyckte jag att det var jobbigt att ens försöka prata tyska för jag tyckte att man gjorde bort sig. Nu är jag äldre och förstandigare (yea right!) och vagar lata det bli lite tokigt. Nan av de första dagarna sa jag till exempel "ohne brötchen" (= utan fralla) när jag skulle säga "ein brötchen", jaja sa kan det ga när man inte har tränat sin tyska pa länge. Igar sag jag tyska postkodsmiljonären, haha, det var riktigt kul och jag kunde faktiskt nagra av fragorna.

Imorgon har Marcus, en av beridarna, fest för att han har tagit sin beridarexamen i ar. Det blir nog skojigt!
Aterkommer med test av Rittersport chokladkakor och annat mumsigt!
Kram pa er alla!