jeannaochvilja

Imorgon aker jag hemat, om jag far ut nagon veterinär pa morgonen vill säga. Det känns lite sorgligt. Vet inte varför jag har sa lätt att fästa mig vid nya ställen och sa svart att aka därifran. Antingen är jag naiv eller sa är alla ställen jag hamnar pa väldigt bra. Det kan ocksa vara sa att jag gillar läget var jag än hamnar.. Haha, det här läget gillar jag för det är sällan minusgrader, det är fin natur, roliga, trevliga människor och suverän träning. Det vore ju skam om man inte tyckte om ett sadant ställe...
Överhuvudtaget sa har jag lite svart att skiljas fran människor jag tycker om och ställen jag trivs pa (inte sa konstigt). När jag pluggade i Uppsala trivdes jag bra när jag var där men kunde i och för sig längta hem ibland, när jag kom hem till Vikingstad (utanför Linköping) älskade jag att vara hemma och satt och grät hela vägen upp till stockholm när jag var pa väg tillbaka till Uppsala, efter Stockholm gladde jag mig at att komma tillbaka till Uppsala och allt kul som skulle hända där.
En som jag nästan alltid har med mig var jag än aker och som alltid star vid min sida eller star bakom mig (i lastbilen)är Vilja!
Det ska bli jättekul att komma tillbaka till Segersta dit jag precis har flyttat och supermysigt att komma hem till mamma och pappa och träffa brorsan och hans flickvän och jättekul att träna mina elever igen med spirande inspiration fran Tyskland. Det blir nog inte sa tokigt att komma hem ända. Och hit ska ska jag ju komma tillbaka!!!

Hejda fran Tyskland!!