Hubertus 50 år, Hertzligen glückwunsch!
Idag blir det ett bildgalleri, dessvärre har jag inte fått laddaren till min kamera på posten än, men den kommer, då blir det lite bättre bilder.
Hubertus fyller 50 år idag. Egentligen skulle det firats med en stor fest på lördag, men Hubertus mor gick tragiskt nog bort för några veckor sedan och med anledning av detta ställdes festen in.
När jag var på Inter Sport innan jag åkte till Tyskland hittade jag en väldigt rolig mössa som jag sedan ångrade att jag inte köpte. Den är virkad och har en svensk flagga och viking på sig. Modellen heter Jerk och märket Kask. När jag sedan var på väg ner till Tyskland pratade jag med Bo Jenå som berättade att Hubertus fyller 50 den 8 oktober. Efter samtalet om jag genast att tänka på vikingamössan. Jag ringde mamma och pappa som skyndade sig iväg till Inter Sport i Linköping för att se om mössan fanns där. Efterom jag tyckte så mycket om den själv så bad jag dem köpa två stycken, men nu fanns den dessvärre inte där men de tipsade däremot om att man kunde beställa den på iceman.com så när jag var framme i Tyskland gick jag in där och beställde två mössor. Jag skrev att det var bråttom och att den skulle ges som present till vår svenska landslagstränare i dressyr. Och idag när jag kom till rummet efter träningen så hade mässorna kommit med posten! Jag tog med den till stallet men Hubertus hade träning och kunder så jag ville inte störa och tänkte att jag kan ge den på träningen imorgon istället. Jag gav mig iväg till ridsporbutiken här i närheten för att köpa träns åt Carran (bild nedan). Sedan gick jag ut med Vilja en sväng och när jag kom tillbaka, tänk så passande, så stod alla i stallet och drack lite sekt och åt kaka och ropade att jag skulle komma. Jag skyndade mig in med Vilja och tog med mössan och överlämnade den till Hubertus med några ord om att den kunde vara bra att ha när han kommer till Sverige och tränar mitt i kalla vintern.

Vikingamössan

Hubertus med Vikingamössan
Carran behöver ett nytt träns inför 5-årschampionatet i Flyinge. Jag har varit på Franke som ligger väldigt nära Fleyenhof. Efter mycket funderingar fram och tillbaka valde jag ett Passierträns, men jag var tvungen att pimpa upp det lite med ett annat pannband. Det som var på var inte så fint. Här är i alla fall det upp-pimpade tränset. Jag tror att det kommer att bli jättefint på henne!

Carrans nya träns
Liza har tagit det lite lugnt idag men Vilja var jätteduktig, så här bra har hon inte gått på hela året. 9 fina byten i varje och passage-piaff övergångarna var bra. Jag är väldigt nöjd med passagen även om den ska bli ännu mer häng i. Hubertus säger att vi ska låta det ta tid, det är ingen vi bara kan klämma i henne, det handlar om att hon måste bli loss och avslappnad i passagen. Det har han helt rätt i, men jag såg lite i spegeln och den var mycket bättre än vad den har varit innan! :)

Vilja får sola lite solarium efter träningen.

Liza med grön tunga.
Näe då, det är ett päron. Den stora porten till ridhuset står öppen så att man ser ut mot stallarna och inte förrän idag såg jag när jag red att det finns ett päronträd intill ett av stallen. Senare när jag gick mellan stallarna såg jag Marcus hoppa efter ett päron (hur han nu kan behöva hoppa för att nå det förstår jag inte eftersom han är hur lång som helst), när han hade fått tag på ett föll det 10 till ner på honom vilket gjorde att han sprang därifrån med kutande rygg och vi båda gapskrattade! Sen kunde jag gå dit och skörda frukten, hehe!
Igår var det damkören som övade här på Rustemeier, idag är det herrkören... De stojjar och stampar så att det låter som en hel studentorkester.
Biss morgen, Tschüss!
Träning
Idag har prinsessorna gått riktigt bra båda två.
Vilja var mycket, mycket lugnare! Och riktigt, riktigt duktig! Vi fick visa våra byten i varje idag, inte igår för då gjorde hon inte 2:orna ordentligt, började byta i varje istället eller så gick inte hjälpen igenom, men idag gick 2:orna bättre och då fick vi göra i varje. Piaffen och passagen var också bra idag. Jag tycker att passagen har bivit bättre bara jag kommit ner hit (!). Men hon ska fortfarande hänga mer, eller ha mer tid i luften som Hubertus säger. Jag får göra förhållningar på yttertygeln och sen säger när jag ska ha henne kortare och långsammare. När jag har henne kortare blir hon ju lite långsammare, men blir hon för kort går hon in i piaffen. Övergång till piaff, piaffen och ur piaffen gjorde hon riktgtbra idag!
Liza var jätteduktig med sina bytesserier idag. Men som alltid så måste jag tänka på att hon inte får svänga över för mycket åt det nya hållet när jag byter. Piaffen har vi börjat angripa från ett annat håll än jag brukar göra, det gör henne såklart lite stressad, men det blir nog bra. Jag brukar göra det längst långsidan i vänster varv så att väggen stoppar upp henne lite när hon vill gå åt höger, men nu får jag göra det på en liten volt och kontrollera henne med skänklarna när hon svänger ut rumpan, eller med ställningen när det inte går med skänklarna. Det är bra för jag kommer nog att få bättre kontroll över henne även om det är svårt just nu för att svänger rumpan en åt höger, en åt vänster och lite bakåt ibland.
Sen har vi börjat prata lite om tävlingar, men det får jag återkomma till om det blir aktuellt :)
Just det på onsdagar tränar kören på Rustemeier så jag hör lite skönsjungande damer här i bakgunden medan jag tittar på tysk frågesport på TV.
Aufwiedersehen!
....
Vilja är fortfarande besviken och står och gnäggar på Liza, men hon är lugnare, skötte sig ganska bra på morgonpromenaden. Stackars Vilja, hon är så orolig för sin lillasyster och vet inte alls vad som händer med henne. Ibland får hon gensvar av Liza när hon gnäggar och jag undrar om hon inte känner igen Lizas hovsteg för hon gnäggar mer när man går med Liza utanför Viljas stall. Liza mår däremot som en prinsessa. Hon tyckte att det var prima att gå på morgonpromenad föruom när hon skulle gå över en smal bro, men det gick också bra till slut.

Vår promnadväg
Nu ska jag äta lite lunch här på mitt rum. Beridaren Marcus är bara hur snäll som helst, han hjälper mig med allt, han kanske har fixat en lägenhet som jag kan hyra. Det vore väldigt bra, lite billigare och med kök. Här har jag en påse med lite ost och skinka hängade genom fönstret för att hålla det kallt. Det blir mest brötchen med ost att äta. Igår kväll åt jag sill i tomatsås och lite mögelost, lyxigt va? Häromdagen köpte jag frikadeller, de såg ut ungefär som pannbiffar men var gjoda på fläskkött och det stod att de skulle gå att äta kalla. Men uh! Inte alls goda. Jag kunde inte ens svälja den tugga jag hade tagit. Igår provade jag igen, det gick att äta om man tog en liten, liten tugga. Nu har jagnog gett upp, inga fler frikadeller.
Nu ska jag iväg och träna!
Wiii!!
Träningar
Idag har jag tränat båda hästarna.
Det har gått riktigt bra. Jag började med Vilja, hon går och gnäggar efter Liza hela tiden så jag trodde att det inte skulle gå att träna alls, men det gick ju till och med bra, hon glömmer det lite när man är igång och jobbar, men så fort hon får skritta eller blir lite okoncentrerad gnäggar hon. Hon har blivit som en skitjobbig hingst. Efter hennes träning ställde jag henne i ett annat stall för att se om det blir bättre. Hon gnäggar ungefär en gång i minuten för att se om Liza svarar, och dessvärre gör hon ju det ibland.
Liza gnäggar inte när man rider henne i alla fall men hon var väldigt spänd i början, hon är inte van vid att det är så många hästar i ridhuset samtidigt. Men hon var jätteduktig idag. Gjorde alla grejer bra fram till piaffen (Det vill säga galoppslutor, piruetter, serier, travöppnor och travslutor) då hon började panika lite. Men jag fick väldigt bra hjälp med det. I passagen var hon superaktiv men hängde inte riktigt i luften. Jag tror det kommer, hon är lite för mycket inne på piaffen just nu. Det var i alla fall jättebra träning, såklart!!
.....
Yes, nu jag har fått nätverksnyckel till trådlösa internet på mitt lilla gasthaus!
Här kommer bilder på Liza och Vilja i sina "kika-ut-boxar"

Lilla Liza

Vilda Vilja
Jag har redan försökt mig på att prata tyska. Första dagen! Det känns bra men lite knaggligt. Men ibland kommer jag på att jag tänker på tyska, fast det blir ju ganska simpla meningar :)
Paula, vännen, du skulle följt med ner nu, jag hade behövt dig!!
Imorgon ska jag träna för Hubertus med båda hästarna.
Här kommer bilder på Liza och Vilja i sina "kika-ut-boxar"

Lilla Liza

Vilda Vilja
Jag har redan försökt mig på att prata tyska. Första dagen! Det känns bra men lite knaggligt. Men ibland kommer jag på att jag tänker på tyska, fast det blir ju ganska simpla meningar :)
Paula, vännen, du skulle följt med ner nu, jag hade behövt dig!!
Imorgon ska jag träna för Hubertus med båda hästarna.
Nu är vi pa Fleyenhof
Igar kväll vid 7 anlände jag, Vilja och Liza Fleyenhof. En familjemedlem saknas, Bettan, det känns helt klart!
Stormen fortsatte att förfölja oss. Danmark var ett helvete att köra i, när kom pa färjan i Rödby upptäckte jag att jag var helt slut i armarna och hade stickningar i händerna för att jag hade hallit sa hart i ratten. I Tyskland blev det lite bättre. Sen rakade vi ut för kö, men det far man ju nastan räkna med när man aker pa autobahn i Tyskland.
Efter 10 timmar i lastbil närmade vi oss till slut Fleyenhof, da blev jag omkörd av Hubertus som vinkade glatt, när jag kom fram visade han var jag skulle sta och hjälpte mig att ta in Liza sa att jag kunde ta Vilja. Han är sa snäll Hubertus!
Man har ju ganska mycket tid att tänka pa när man sitter ensam i lastbilen i 18 timmar. När jag tittar i backspegeln ser man ibland nosarna pa hästarna genom fönstret bak till hästutrymmet. Man ser dem oftast när de gnabbas och det fick mig att tänka pa att de verkligen är som ett syskonpar de där tva. Vilja är storasyster och Liza är den lite kaxiga lillasystern. Eller Liza har ett sant där naturligt bra självförtroende som lillasystrar kan ha (inte jag däremot). Hon är superbra pa det hon kan och det hon inte kan vill hon inte göra alls. Sa var det ju tex med piaffen, men nu kan hon den nog snart och da hoppas jag att den kommer bli bra. Liza är ju ocksa söt som socker, vacker som en dag och stralar som en stjärna. Om jag skulle vara Vilja skulle jag vara lite avundsjuk pa Liza. Trots alla Lizas fantastiska attribut har ända Vilja tagit ett steg ännu längre in i hjärtat pa mig. Jag älskar den hästen. Men det är klart att jag älskar Liza ocksa, men inte riktigt pa samma sätt.
Detta ledde mig in pa att fundera pa vad älska egentligen är. Det är väl en utsliten diskussion, men... Är de man älskar de man inte tror att man klarar sig utan. Familj, vänner, pojkvän/flickvän. Fast även om man inte tror det sa klarar man sig ju utan nästan allt (nja inte mat och kläder och det älskar man ju förstass ;) ) Men om det skulle vara sa skulle man da inte älska nagon? Det ligger ju mycket i hur man själv värderar begreppet. Men da tänkte jag att de som inte lägger sa stort värde i begreppet och älskar ditten och datten och varenda liten avlägsen bekant, älskar de egentligen mer eller är känslan den samma? Om det nu är sa att man älskar mer sa är det ju mycket roligare att vara en sadan människa som älskar alla än en som gar runt hela livet utan att älska nagon.
Kanske det har nagot med signalsubstanser i var komplexa hjärna att göra. Tänk att man bara kan sitta och tänka sa där, det är komplext, och hjärnans komplexitet och signalsubstanser hit och dit är ju i princip vad jag gör mitt exjobb pa, men da slutade jag tänka för det ville jag inte tänka pa.
Japp, det var filosofiska hörnan i min lastbil. Haha. Idag har jag bara joggat hästarna. Vilja var vild, hon blir tokig sa fort jag gar in till Liza för da tror hon att jag ska ta Liza ifran henne. Oroliga storasyster. Men det gick nog nästan bättre än jag trodde att rida henn. Sist jag hade med dem tillsammans var i Mariefred pa tävling för tva ar sedan. Det var en kata(leis Vilja)strof. Vilja var tokig, stod pa bakbenen och sparkade i boxen när Liza var ute och stod pa bakbenen och gjorde caprioler ut fran framridningsbanan när hon själv reds. Jag tror inte Hubertus uppskattar de konsterna. Men hon var faktiskt okej idag. trippig i skritten och het i trav och galopp, men inga tokerier. Värre blir det när jag tar ut Liza tänkte jag och lindade in Vilja sa gott jag kunde sa att hon inte skulle göra sig illa i boxen när hon försöker riva den. Men det gick ocksa ganska bra. Paranoida Jeanna far nog ga och lägga sig nu sa far min normala personlighet entra scenen.
Tjipp och hajk!
Hade bilder pa hästarna i deras boxar, men mobilen verkar inte vilja anslutas här pa internetstället, far se om jag far ordning pa det till nästa gang.
Stormen fortsatte att förfölja oss. Danmark var ett helvete att köra i, när kom pa färjan i Rödby upptäckte jag att jag var helt slut i armarna och hade stickningar i händerna för att jag hade hallit sa hart i ratten. I Tyskland blev det lite bättre. Sen rakade vi ut för kö, men det far man ju nastan räkna med när man aker pa autobahn i Tyskland.
Efter 10 timmar i lastbil närmade vi oss till slut Fleyenhof, da blev jag omkörd av Hubertus som vinkade glatt, när jag kom fram visade han var jag skulle sta och hjälpte mig att ta in Liza sa att jag kunde ta Vilja. Han är sa snäll Hubertus!
Man har ju ganska mycket tid att tänka pa när man sitter ensam i lastbilen i 18 timmar. När jag tittar i backspegeln ser man ibland nosarna pa hästarna genom fönstret bak till hästutrymmet. Man ser dem oftast när de gnabbas och det fick mig att tänka pa att de verkligen är som ett syskonpar de där tva. Vilja är storasyster och Liza är den lite kaxiga lillasystern. Eller Liza har ett sant där naturligt bra självförtroende som lillasystrar kan ha (inte jag däremot). Hon är superbra pa det hon kan och det hon inte kan vill hon inte göra alls. Sa var det ju tex med piaffen, men nu kan hon den nog snart och da hoppas jag att den kommer bli bra. Liza är ju ocksa söt som socker, vacker som en dag och stralar som en stjärna. Om jag skulle vara Vilja skulle jag vara lite avundsjuk pa Liza. Trots alla Lizas fantastiska attribut har ända Vilja tagit ett steg ännu längre in i hjärtat pa mig. Jag älskar den hästen. Men det är klart att jag älskar Liza ocksa, men inte riktigt pa samma sätt.
Detta ledde mig in pa att fundera pa vad älska egentligen är. Det är väl en utsliten diskussion, men... Är de man älskar de man inte tror att man klarar sig utan. Familj, vänner, pojkvän/flickvän. Fast även om man inte tror det sa klarar man sig ju utan nästan allt (nja inte mat och kläder och det älskar man ju förstass ;) ) Men om det skulle vara sa skulle man da inte älska nagon? Det ligger ju mycket i hur man själv värderar begreppet. Men da tänkte jag att de som inte lägger sa stort värde i begreppet och älskar ditten och datten och varenda liten avlägsen bekant, älskar de egentligen mer eller är känslan den samma? Om det nu är sa att man älskar mer sa är det ju mycket roligare att vara en sadan människa som älskar alla än en som gar runt hela livet utan att älska nagon.
Kanske det har nagot med signalsubstanser i var komplexa hjärna att göra. Tänk att man bara kan sitta och tänka sa där, det är komplext, och hjärnans komplexitet och signalsubstanser hit och dit är ju i princip vad jag gör mitt exjobb pa, men da slutade jag tänka för det ville jag inte tänka pa.
Japp, det var filosofiska hörnan i min lastbil. Haha. Idag har jag bara joggat hästarna. Vilja var vild, hon blir tokig sa fort jag gar in till Liza för da tror hon att jag ska ta Liza ifran henne. Oroliga storasyster. Men det gick nog nästan bättre än jag trodde att rida henn. Sist jag hade med dem tillsammans var i Mariefred pa tävling för tva ar sedan. Det var en kata(leis Vilja)strof. Vilja var tokig, stod pa bakbenen och sparkade i boxen när Liza var ute och stod pa bakbenen och gjorde caprioler ut fran framridningsbanan när hon själv reds. Jag tror inte Hubertus uppskattar de konsterna. Men hon var faktiskt okej idag. trippig i skritten och het i trav och galopp, men inga tokerier. Värre blir det när jag tar ut Liza tänkte jag och lindade in Vilja sa gott jag kunde sa att hon inte skulle göra sig illa i boxen när hon försöker riva den. Men det gick ocksa ganska bra. Paranoida Jeanna far nog ga och lägga sig nu sa far min normala personlighet entra scenen.
Tjipp och hajk!
Hade bilder pa hästarna i deras boxar, men mobilen verkar inte vilja anslutas här pa internetstället, far se om jag far ordning pa det till nästa gang.
Äntligen på väg
Idag har djävulen varit ute på de svenska vägarna. Jag och tanterna (Liza och Vilja) trotsade honom och färdades från Bålsta till Helsingborg. Han har i skepnad av vinden slitit och dragit i lastbilen, vattnet har forsat på vägarna så att man nästan trodde att man var ute till havs, eller på styx på väg till Hades. Det har varit helt galet. vad har jag gjort för att förtjana detta? ;)
Det har verkligen spöregnat och blåst hela vägen. Jag har suttit i åtta timmar och parerat ett slående skepp (liten överdift). När jag kom till mantorp där Bettan skulle överlämnas till mamma och pappa ser jag att fönstren till hästarna har varit halvöppna och Liza är jätteblöt i ansiktet. stackars, hon som har lite ögoninflammation dessutom. Nästa gång jag stannar, i Ljungby, upptäcker jag att de fortfarande är blöta och inser att det är några må ventiler i taket som är öppna. Till slut kom vi i alla fall fram till Team Piaff utanför Helsingborg och då tar stormen ny fart så när jag mockade ur lastbilen stod jag i en virvelvind av spån. Jag har spån i hela håret och på kläderna och en dusch kommer ag inte se förrän imorgon kväll.
Hästarna verkar trots allt må bra, de äter och dricker, magarna kurran och har normal temp. Jag har varit och köpten pizza och ska snart gosa ner mig här i lastbilen.
Jag är äntligen på väg mot Tyskland! :)
Bettan on the road!
Bilden på Bettan när hon kör bil var uppskattad, jag var lite rädd för att lägga upp den, haha, tänkte att vägverket ringer väl och kallar in hennes körkort, eller mitt. Nä, det var faktiskt Fabrice som körde och allt var under kontroll. Här kommer i alla fall en ännu roligare bild även om det är lite dålig kvalité på bilden.

Imorgon ska Bettan lämnas över till mamma. Hon är inte rabiesvaccinerad (Bettan alltså, förmodligen inte mamma heller) så hon får inte följa med till Tyskland. Mamma kommer till en mack längst E4'an där Bettan får överlämnas.
Mamma var här måndag till tisdag för att hämta Bettan, men jag blev så sur och avundsjuk för att Bettan tycker så mycket om mamma och slutade bry sig om mig, så Bettan fick inte följa med hem till mamma. Haha, larvigt va?
Men sen skulle det kännas så konstigt att vara kvar här utan Bettan.
Lastbilen är nästan färdigpackad. Nu ska jag ut och gå lite med hästarna och sedan åka och köpa lite grejer som behövs inför resan.
Carran gick fantastiskt fint idag. Hon har fått en helt makalös trav, hoppas att hon kan hålla den när hon kommer in på banan i Flyinge!
Tjingeling
Nu bär det snart av mot Tyskland!
Ja, jag har inte vågat skriva något för jag är så rädd att det inte ska bli av. Men på lördag åker jag till Tyskland för att träna för Hubertus igen. Jag är såååå peppad. Vill åka nu nu nu!!!
Jag ska vara där i cirka en månad, kanske lite längre om hästarna orkar och det passar för Hubertus.
Carran ska gå 5-årsfinalen i Flyinge om lite mindre än två veckor. Hon åker hem och laddar hemma fram till Flyinge så kommer jag upp några dagar innan och trimmar lite. Hon känns jättefin just nu så jag ser verkligen fram emot Flyinge.
Nu ska jag åka till Uppsala och gå på bio! :)
Äppelhelg
Inga tävlingar i helgen. Denna helg är det den årligen återommande äppelhelgen ute på Kråkvik, vårat sommarställe. Äppelhelg innebär att vi gör massor äppelpajer och mat med äpple i.
Det komiska är att det finns inte så mycket äpplen där ute, så vi tar med hemifrån. Men jag är inte med i år, jag är hemma och har gjort en jättestor äppelpaj som vi ska ha att fika på här på Segersta. Mmmmm, nu börjar det lukta mumma från ugnen.
Sen ska jag in till Stockholm och gå på Fashing där Julia, min barndomskompis, spelar med sitt band O´Spada ikväll. Och imorgon är det Div I, just et det är ju faktiskt en tävling i helgen, men jag ska inte vara med, jag ska dit och coach!
Tjingeling i äppelträdet

Bettans inlägg
Bettan tycker att hon har fått lite för lite uppmärksamhet här på bloggen och vill nu visa att hon faktiskt är md på det mesta som händer här

Så här gör hon när hon vill vara säker på att komma med på långresa. Bäst att packa ner sig i en av höpåsarna.

Pling och Bettan på väg ner till Laholm där de hade en superbra weekend

Det är ju så klart Bettan som kör hela vägen ner till Laholm

Bettan bjuder in mamma, Madonna och Molly på fika i flygeln

I flygeln bor en av Bettans bästa kompisar, katten Osho.

Bettan är ganska morgontrött och ligger helst kvar i sängen på morgonen, men här har hon lyckats fånga en vacker morgonstund.

Bäst av alla är såklart matte, hon är värld tusentals rosa rosor, här är några stycken.
Puss Bettan
En historia om Vilja
Tidig lunch idag, sen ska jag åka med Carea och träna för Tinne. Jag har besiktigat lastbilen på morgonen, jag fick den lagad av Piotrek här på gården igår, vilken tur!!! Den gick igenom felfritt förutom en lampa som lyser upp registeringsskylten, haha, det var verkligen det lilla i sammanhanget.
Vilja har jobbat här på morgonen och kändes jättefin!!! 9 byten i varje och riktigt bra piaff. Passagen jobbar vi på, men den var ganska bra idag.
Jag har fått ett mail på facebook från Malin Hansson som jobbade på Stall Katalei när Vilja var liten. Stall Katalei är ju egentligen ett hoppstall, men Leif Lundqvist som äger stallet hade sagt redan när Vilja var liten att det skulle bli en dressyrhäst. Han brukar säga att han föder upp en dressyrhäst vart tredje år.
Malin berättade att när Vilja var ett år och hon skulle leda ut henne i hagen hade Vilja dragit iväg och Malins sövlar satt fast i leran så hon for efter i strumplästen. Det verkar som att Vilja var bestämd redan då. Nu är hon snäll att leda ut i hagen men hon bestämmer hur saker ska gå till i stallet, hon är ju stallets drottning, hon öppnar tex dörren in till foderkammaren när det är dags för fodring.
Ibland är inte livet en dans på rosor, det är en dans med jäkligt svåra steg
Following takes place between 6am and 10pm...
Lagen om alltings jävlighet, en förbannelse vilade över mig, pms, övertrötthet, höstdepression eller vad tusan det kan ha varit för något som tog mig i besittning igår. Jag har nog aldrig varit med om en dag då allt gå så käpprätt åt helvete som det gjorde igår. Det ända som faktiskt gick ganska bra var tävlingsritten och det var ju tur. Nu börjar historian:
Jag tävade ju Vilja i SB:1 på Djursholm i fredags kväll, sent! Hon gick riktigt bra, vi fick 65,5% och kom andra utanför placering (men de två första utanför placering får en rosett av dressyrringen så vi fick en liten rosett ändå) i ett riktigt tufft startfält. Jag är jättenöjd. Piafferna funkade, passagen sådär, men framför allt så gjorde hon de sju bytena utan problem!
Men när jag var på väg hem sent, sent, runt 12 på natten så börjar en varningslampa i bilen lysa: STOP. Jag stannade och läste i instruktionsboken att då ska man stanna omedelbart, men det var ju inte öppet någonstans så jag rullade försiktigt iväg och kom faktiskt hem.
Gulliga, gulliga Mads sa att jag fick låna hans bil till dagen därpå, jag skulle jåka från Segersta halv 8 på morgonen och starta Liza i St: George. Så jag skriver ett meddelande och frågar om jag får låna Anna Bråkenhielms släp och det fick jag. När jag åker iväg halv 8 på morgonen visar det sig snart att Bettan har sprungit efter mig och jägarna har hittat henne ute vid stora vägen. Jag stannar på bensinmacken för att köpa frukost och när jag kollar in för att se om Liza är okej så har hon fått huvudet på fel sida mittstolpen och står böjd som fällkniv. Jag får trycka och pressa och verkligen ta i för att få huvudet på rätt sida om bommen igen. Då hade vi lossat den sidan iaf ;)
Ritten går riktigt bra (men det är också det enda som gick bra den dagen)! Hon fick 66, nåt och blev placerad 8:a i ytterligare ett tufft startfält.
Jag lämnade Liza på Djursholm, för jag tänkte att om Vilja ska starta i morgon så är det bäst att Liza står kvar här, de blir ju så tokiga om de åker tillsammans till tävling. Så jag byter startordning på dem och ändrar dagboxen till en meetingbox och börjar köra hemåt. När jag kommer till macken i bålsta så städar jag Mads bil för jag tyckte att det var en fin gest när han hade varit så snäll och lånat ut den. På morgonen när jag stannade på samma mack hade jag sett att det låg en medalj i kaffemuggshållaren, jag hade inte riktigt noterat vad det var för medalj, men jag hade för mig att det var SM-guld medaljen från förra årets lag-SM. Men när jag kommer hem till Segersta efter att ha städat ur bilen ser jag att, va fasen, medaljen ligger ju inte kvar. Jag letar febrilt efter den men den är spårlöst försvunnen. Jag drar mig till minnes att kaffekoppen var lite tung när jag slängde den, men jag hade lagt en muffins i den så jag tänkte att det kanske var därför. Jag ber för mitt liv att det inte ska vara SM-guld medaljen utan ett DM-brons eller nåt.
Men det verkar som om allt jag tar går söder (mobilen funkade knappt på hela dagen, en sopkvast gick sönder när jag använde den). Lastbilen hade en trasig drivrem så den får inte gå mer förrän den är lagad. Jag ringde och strök Vilja för jag insåg att det inte kommer att gå ihop. Då säger den jag pratar med: MEN GUD VAD DU KRÅNGLAR.
När jag hade lagt på hamnade jag i totalt upplösningstillstånd, tänkte att alla måste tro att jag är helt galen, det kanske jag är också. Jag vågade inte ta min egen bil bort till Djursholm igen för att sköta om Liza för jag tänkte att den kommer rasa ihop och då tänkte jag men det här är ju sjukt, har jag tvångstankar, jag kände mig fullkomligt gaaaaaalen, jag var nära att ringa mamma och be henne lägga in mig på psykakuten. Sen ringde jag Jessica som stöttade mig jättebra, underbara jessica! Men hon sa att det var nog SM-guldmedaljen, då började jag stortjuta och skatta på samma gång. Så otroligt absurt.
Jag vågade iaf inte ta min egen bil bort till Djursholm utan lånade Mads. På vägen får jag höra att det har varit en trafikolycka på E18 och att folk har stått i kö i 2 timmar och det var ett täcken, jag skulle inte åka dit. Men jag var nästan vid macken i bålsta så jag åkte dit och bad att få leta igenom deras sopor efter en SM-guldmedalj som förmodligen hade fastnat under en kaffemugg som jag hade slängt där tidigare under dagen. Jag fick ett par gummihandskar och gick och rotade igenom 10 sopsäckar med korvar, mos, kaffesump, gamla kaffekoppar, men ingen guldmedalj. Jag går tillbaka in och frågar när de hade tömt soporna, och det var ju klockan två, jag hade varit där efter det. Så jag pekar ut den soptunna jag slängde kaffekoppen i och jag och shellarbetaren står tillsammans och rotar i soporna och då klirrar det till!!!!! Där var den! Ah, vilken lättnad!
Där stod jag rödgråten, skitig och med medaljen i handen, de måste tyckt att jag var helt tokig.
Men nu hade jag bestämt mig för att inte åka ut på E18 och sitta i kö i 2 timmar. Snälla, snälla Lotta Esping fick ta hand om Liza och ge Liza av hennes hö, sätta på täcke och ge vatten. Vilken tur att man har folk som ställer upp för en. Jag åkte hem och störtade i säng. Idag vaknade jag och kände direkt att det var en helt ny dag, jag mådde mycket bättre även om jag har ögon svullna som meloner när jag har gråtit.
Liza gick fantastiskt bra idag i hennes andra Intermediaire I (I den första sa hon upp sig i serien i vartannat och började backa). Men nu gick hon så fint och var så himla duktig. Hon fick 68,5% och ledde efter att hon hade gått. Sen gick 3 stycken om och vi blev 4:a i Intermediaire I på elittävling. Wow wow wow!!!! Glad som tusan sitter jag nu här och äter äppelpaj och är glad att idag inte är som igår :)
Tusen, tusen tack alla som hjälpte mig igår!!!!
Lagen om alltings jävlighet, en förbannelse vilade över mig, pms, övertrötthet, höstdepression eller vad tusan det kan ha varit för något som tog mig i besittning igår. Jag har nog aldrig varit med om en dag då allt gå så käpprätt åt helvete som det gjorde igår. Det ända som faktiskt gick ganska bra var tävlingsritten och det var ju tur. Nu börjar historian:
Jag tävade ju Vilja i SB:1 på Djursholm i fredags kväll, sent! Hon gick riktigt bra, vi fick 65,5% och kom andra utanför placering (men de två första utanför placering får en rosett av dressyrringen så vi fick en liten rosett ändå) i ett riktigt tufft startfält. Jag är jättenöjd. Piafferna funkade, passagen sådär, men framför allt så gjorde hon de sju bytena utan problem!
Men när jag var på väg hem sent, sent, runt 12 på natten så börjar en varningslampa i bilen lysa: STOP. Jag stannade och läste i instruktionsboken att då ska man stanna omedelbart, men det var ju inte öppet någonstans så jag rullade försiktigt iväg och kom faktiskt hem.
Gulliga, gulliga Mads sa att jag fick låna hans bil till dagen därpå, jag skulle jåka från Segersta halv 8 på morgonen och starta Liza i St: George. Så jag skriver ett meddelande och frågar om jag får låna Anna Bråkenhielms släp och det fick jag. När jag åker iväg halv 8 på morgonen visar det sig snart att Bettan har sprungit efter mig och jägarna har hittat henne ute vid stora vägen. Jag stannar på bensinmacken för att köpa frukost och när jag kollar in för att se om Liza är okej så har hon fått huvudet på fel sida mittstolpen och står böjd som fällkniv. Jag får trycka och pressa och verkligen ta i för att få huvudet på rätt sida om bommen igen. Då hade vi lossat den sidan iaf ;)
Ritten går riktigt bra (men det är också det enda som gick bra den dagen)! Hon fick 66, nåt och blev placerad 8:a i ytterligare ett tufft startfält.
Jag lämnade Liza på Djursholm, för jag tänkte att om Vilja ska starta i morgon så är det bäst att Liza står kvar här, de blir ju så tokiga om de åker tillsammans till tävling. Så jag byter startordning på dem och ändrar dagboxen till en meetingbox och börjar köra hemåt. När jag kommer till macken i bålsta så städar jag Mads bil för jag tyckte att det var en fin gest när han hade varit så snäll och lånat ut den. På morgonen när jag stannade på samma mack hade jag sett att det låg en medalj i kaffemuggshållaren, jag hade inte riktigt noterat vad det var för medalj, men jag hade för mig att det var SM-guld medaljen från förra årets lag-SM. Men när jag kommer hem till Segersta efter att ha städat ur bilen ser jag att, va fasen, medaljen ligger ju inte kvar. Jag letar febrilt efter den men den är spårlöst försvunnen. Jag drar mig till minnes att kaffekoppen var lite tung när jag slängde den, men jag hade lagt en muffins i den så jag tänkte att det kanske var därför. Jag ber för mitt liv att det inte ska vara SM-guld medaljen utan ett DM-brons eller nåt.
Men det verkar som om allt jag tar går söder (mobilen funkade knappt på hela dagen, en sopkvast gick sönder när jag använde den). Lastbilen hade en trasig drivrem så den får inte gå mer förrän den är lagad. Jag ringde och strök Vilja för jag insåg att det inte kommer att gå ihop. Då säger den jag pratar med: MEN GUD VAD DU KRÅNGLAR.
När jag hade lagt på hamnade jag i totalt upplösningstillstånd, tänkte att alla måste tro att jag är helt galen, det kanske jag är också. Jag vågade inte ta min egen bil bort till Djursholm igen för att sköta om Liza för jag tänkte att den kommer rasa ihop och då tänkte jag men det här är ju sjukt, har jag tvångstankar, jag kände mig fullkomligt gaaaaaalen, jag var nära att ringa mamma och be henne lägga in mig på psykakuten. Sen ringde jag Jessica som stöttade mig jättebra, underbara jessica! Men hon sa att det var nog SM-guldmedaljen, då började jag stortjuta och skatta på samma gång. Så otroligt absurt.
Jag vågade iaf inte ta min egen bil bort till Djursholm utan lånade Mads. På vägen får jag höra att det har varit en trafikolycka på E18 och att folk har stått i kö i 2 timmar och det var ett täcken, jag skulle inte åka dit. Men jag var nästan vid macken i bålsta så jag åkte dit och bad att få leta igenom deras sopor efter en SM-guldmedalj som förmodligen hade fastnat under en kaffemugg som jag hade slängt där tidigare under dagen. Jag fick ett par gummihandskar och gick och rotade igenom 10 sopsäckar med korvar, mos, kaffesump, gamla kaffekoppar, men ingen guldmedalj. Jag går tillbaka in och frågar när de hade tömt soporna, och det var ju klockan två, jag hade varit där efter det. Så jag pekar ut den soptunna jag slängde kaffekoppen i och jag och shellarbetaren står tillsammans och rotar i soporna och då klirrar det till!!!!! Där var den! Ah, vilken lättnad!
Där stod jag rödgråten, skitig och med medaljen i handen, de måste tyckt att jag var helt tokig.
Men nu hade jag bestämt mig för att inte åka ut på E18 och sitta i kö i 2 timmar. Snälla, snälla Lotta Esping fick ta hand om Liza och ge Liza av hennes hö, sätta på täcke och ge vatten. Vilken tur att man har folk som ställer upp för en. Jag åkte hem och störtade i säng. Idag vaknade jag och kände direkt att det var en helt ny dag, jag mådde mycket bättre även om jag har ögon svullna som meloner när jag har gråtit.
Liza gick fantastiskt bra idag i hennes andra Intermediaire I (I den första sa hon upp sig i serien i vartannat och började backa). Men nu gick hon så fint och var så himla duktig. Hon fick 68,5% och ledde efter att hon hade gått. Sen gick 3 stycken om och vi blev 4:a i Intermediaire I på elittävling. Wow wow wow!!!! Glad som tusan sitter jag nu här och äter äppelpaj och är glad att idag inte är som igår :)
Tusen, tusen tack alla som hjälpte mig igår!!!!
Tävling och träningstips
Oj, oj nu var det länge sedan jag skrev, men jag får skylla på att jag skriver på mitt exjobb istället. Idag börjar tävlingarna på Djursholm och jag startar sist i dagens klass vilket innebär att jag startar 20 över 10 ikväll. Jag kommer vara hemma mitt i natten igen och sen upp och starta tidigt imorgon igen. Så här laddar Vilja upp inför sin start ikväll.

Massor av klöver, hoppas att hon fick i sig en och annan fyrklöver.
Haha, Cilla som rider Hästbettan var här och tränade idag. Hon behöver ha lite mer krut i benmusklerna så Ulf, hennes man, tyckte att hon skulle börja träna på gym. Men det menar Cilla, som är har egen tandläkarmottaging och fyra hästar, på att hon inte har tid med. Så jag kom på en liten övning som Cilla kan göra för att få starkare ben utan att det behöver ta någon extra tid och det tyckte Ulf att jag skulle lägga upp på bloggen så här kommer det:
Har man dåligt med tid och inte hinner gå till gymmet så får man träna hemma under tiden man gör annat. Tex kan man göra djupa knäböj under tiden man duschar. Man hinner nog med en 40-60 stycken beroende på hur länge man duschar.
Det här tyckte de var väldigt rolig, speciellt eftersom jag gjorde en illustration på hur man skulle göra när man schamponerade in håret och gjorde knäböj samtidigt. Sen kan man dansa eller göra boxningshopp samtidigt som man borstar tänderna. Fast det är inte bra om det blir så jobbigt att man inte kan andas med näsan (eller är förkyld) för då sprutar tandkämen ut ur munnen.
Japp, det var dagens träningstips, ska fundera på fler :) Just det om man av en händelse skulle titta på TV, händer ju ibland, så kan man göra situps framför TV´n. Nu ska jag inte påstå att jag utför de här övningarna, situpsen gör jag ibland.
4-årschampionat
Idag har jag ridit 4-årschampionat på ett litet sto efter His Highness- Lauris Crausador. Hon var jätteduktig, jag har bara ridit henne 7 gånger och hon orkade inte så mycket i början men nu var hon riktigt pigg och fräsh. Hon fick 65,4% vilket var ganska bra. Jag red tidigt i morse och stannade kvar och tittade lite. Framförallt för att se Magdalena Skatt med Sir Dee. Han är fantastiskt fin och det gick riktigt bra, jag har inte sett resultaten, men jag tror att hon vann!
Sedan tog jag en tur bort till Cilla och Ulf och hjälpte till med Bettan. Mina hästar har fått ta det helt lugnt idag.
Här hemma på Segersta har det varit ponny-DM i dressyr idag och jag blev utdelad som pris ;) Näe då, men vinnaren fick en lektion för mig.
Underbara Liza!
Liza gör fantastiska framsteg! Igår tittade mamma när jag red henne och hon var duktig med serierna och gjorde riktigt fin piaff, DUKTIG LIZA!!!! Idag började hon dagen med att kuta i hagen vilket gör mig helt vettskrämd!!! Senare på dagen var vi ute på grusvägen och trimmade lite och hon gjorde underbara serier(för att vara hon), till och med vartannat var bra! Jag blev överlycklig!
Ledig helg!
Den här helgen är det inga tävlingar och egentligen inte alls så mycket som händer. Mamma kommer på besök, det är alltid trevligt. I veckan fick Liza åka och träna både för Tinne och Bo Jenå. Hon var jätteduktig med bytesserierna båda dagarna. Tidigare har hon varit hetsig i serierna, men nu har hon börjar göra fina serier ner till och med vart annat. Ibland går det bra att göra fram och tillbaka i varje också. Tänk att lilla Liza kanske också kan gå svår klass en dag. Bo Jenå tyckte väldigt mycket om henne! Hennes stora pluss är traven, hon har fantastisk trav!
Haha, idag skulle bli en lugn dag :)
Ja, idag skulle jag ta det lite lugnt efter tävlingshelgen. Först och främst skulle jag ta sovmorgon men vaknade tidigt och tänkte att då kan jag ju lika gärna gå upp.
Men jag hade en ganska lugn och skön frukost och lite tid vid datorn. Klockan 9 kom min nya praktikant, Pascal, från realgymnasiet i Uppsala. Han var väldigt flitig och duktig!
Liza fick ett pass och för att ha vilat i tre dagar så gick hon riktigt bra. Efter det hade Vilja tid för kiropraktorn sen kom ett 4-årigt sto e His Highness som jag ska rida på 4-årstestet och därefter kom Bettan(hästen) och nu är plötsligt klockan tjugo i tre och jag ska skriva på min exjobbsrapport vilket jag inte riktigt kommer igång med...
Och 2:a i Svår B:1
Mitt bästa resulatat hittills i svår klass! 65,08 och en andra plats i Svår B:1, men jag är inte så nöjd med min egen insats ;) Njae, jag kunde gjort bättre. Jag blev lite nervös tror jag, Vilja blev iaf spänd och jag tror att det var mitt fel. Man känner direkt när hon blir spänd. Hon fick en taktmiss i första ökningen, sen klarade hon faktiskt piaffen och passagen riktigt bra, en 8:a på första piaffen, wiiii! Och hon skrittade... Lite spänt men ändå! Dessvärre så missade vi lite i bytena i varje, de som har gått så bra på sista tiden, klantjeanna! Men det är ju jättebra ändå! Jag borde faktiskt vara jättenöjd!
Älskade Vilja tyckte att det var väldigt skönt att komma hem till stallet igen efter en mycket bra helg!
Älskade Vilja tyckte att det var väldigt skönt att komma hem till stallet igen efter en mycket bra helg!
2:a i Intermediaire I
Idag startade jag och Vilja Intermediaire I i Sundsvall. Det känns att vi inte har tävlat så mycket i år, jag har ju bara ridit tre tävlingar på henne i år. Det flöt inte å som det görnär man har tävlat mycket, men hon var väldigt fin ändå. Ett galoppinslag i en travöppna och lite spänd i serierna. Men vi klarade båda serierna, jag var så rädd att vi inte skulle klara tvåorna, på träningen i morse blev det bara ettor, sista gången jag prova gick tvåorna. Men inne på banan funkade de faktiskt. Men nu till resultatet, hon fick 70,175 och blev 2:a. Anna Haag och Hohenfels vann. Jag såg inte men han hade gått jättebra!
Nu sitter jag i Anna Haags lastbil och vi ska snart in och äta middag i Sundsvall.
Det känns väldigt bra inför imorgon! Jag är riktigt taggad inför att rida Svår B:1. Å, vad kul det ska bli!!!!!